Min röstberättelse

"Mother says I was a dancer before I could walk. She said I began to sing long before I could talk." Orden i Abbas "Thank you for the music" kunde handla om mig. Jag har sjungit och stått på scen längre än jag kan minnas. Rösten är något av det mest fascinerande som finns och jag älskar att jobba och leka med rösten, både i sång och tal.

Jag har haft många olika sånglärare och fått många häftiga upplevelser som sångare. Så länge jag utvecklades som sångare och upplevde att jag hade framgång var också självförtroendet rätt så bra. I gymnasiet började de första motgångarna komma. När stressen ökade påverkade det också rösten, men det förstod jag inte då. Allt jag reagerade på var att jag började ha en del problem med rösten. Med vila och omsorg löste sig ändå problemen. I 20-års ålder drabbades jag av en depression, vilket nästan tog min röst helt och hållet. Eftersom sången och musiken så mycket definierar mig och ger mig glädje blev det en ond spiral: ju sämre jag mådde, desto sämre sjöng jag och ju sämre jag sjöng, desto sämre mådde jag. Depressionen gav med sig, men följande utmaningar kom i samband med att jag fick barn. Jag hade knappt lyckats få tillbaka min röst innan uttänjda muskler, sömnbrist, ännu mer stress och utmattning nästan tog min röst helt och hållet. Eftersom jag alltid varit en högpresterande och ambitiös person blev jag arg på mig själv: varför kan jag inte sjunga?? Hur kan jag vara så dålig? Jag kan ju ingenting! Dessa reaktioner gjorde förstås inte saken bättre. Och precis som de flesta andra av oss jämförde jag min röst med alla de sångare jag ser upp till. Dessutom jämförde jag min röst med vad den varit när jag hade upplevt att jag var "på topp" som tonåring. Jag gav inte min röst tillåtelse och utrymme att vara det den är med den livserfarenhet jag bär på, vara den unika röst som den är.

De senaste åren har jag jobbat mycket med just det här: bilden av och förhållandet till min egen röst. I takt med att jag överlag lärt mig vara mer nådig och ställa mindre krav på mig själv har jag också lärt mig att se på och ge min röst mer kärlek, omsorg och respekt. Och ju snällare jag blivit med mig själv och min röst, desto bättre har den igen blivit, desto mer utvecklas den och desto bättre blir igen mitt självförtroende. Min röst mår bra när jag mår bra. Därför vill jag ta hand om hela mig – kropp, själ, ande, psyke – eftersom allt hör ihop och allt påverkar min röst. Därför vill jag idag arbeta holistiskt med min röst och inte endast med teknik. När jag tränar min röst finns det bättre dagar och sämre dagar. Tidigare kunde jag bli väldigt arg, nedslagen och besviken på mig själv när något inte fungerade. Men idag stannar jag upp när en träning går trögt och känner efter: hur mår jag? Hur känns det i min kropp? Vad beror känslan på? Vad behöver jag och min röst just nu?

Jag sjunger inte som jag gjorde när jag var tonåring – och det är tur! Det får höras på min röst att jag är trebarnsmamma som gått igenom både depression och utmattning. Det får höras att jag förlorat en bror i självmord. Det får höras att jag kämpat och det får höras att jag vunnit. Det får höras att jag samlat på mig kunskap och vishet, men också att det ännu finns så mycket att lära. Min röst är unik och den får höras som den är.

Också din röst är unik och får höras och jag vill hjälpa dig att ta hand om den och stärka både din röst och ert förhållande. Jag vill höra din röst!